Hilma 2 år! (Hurraah)

Vi är nu tillbaka i Sverige en vecka eller möjligen två. Vårt huvudsakliga syfte, uttryckt lite slarvigt, är att träffa familjen under ett par stora händelser i familjelivet. Hilma fyller två om några dagar, och det har vi firat med familjen idag (söndag). En av deltagarna vid festligheterna blir mer formellt familj på lördag, då han gifter sig med Hilma och Tantans Moster. Med vid festligheterna var, förutom Brudparet och den vanliga Familjen Thomas, även Mormor och Morfar, Gammelgammel-faster Ulla (oftast kallad bara Faster Ulla, fast hon egentligen är Farmors Faster), samt vår värdinna under hemlösheten hemmavid: Farmor Thomas.

Farmor bjöd på Lax och framförallt på en halvnyttig heluppskattad paj täckt av bär, närmare bestämt Hilmas favoriter som Mamma smygköpte dagsfärska: Blåbär och JORDGUBBAR! Hur nu dessa bär kan vara färska fortfarande i denna isande kyla.

För att lägga lite sordin på familjeträffen, eller möjligen av helt andra skäl, bjöd vår hemresa (från Kreta) Pappa Thomas på en förslöande förkylning. Också Mamma Thomas var sliten av hemresan. Vi åkte nämligen med ett flyg som tog oss till Arlanda vid 03 nånting och sen blev det nattbuss 04.12 mot Uppsala, och en generös Farmor som hämtade oss vid Centralstationen cirka 05. Väl hemma hos Farmor kände Hilma igen en mängd böcker och kramisar hon saknat, och det kära återseendet fick henne helt att glömma allt vad trötthet var. (Pappa gjorde under flygresan ett par lika patetiska som misslyckade försök att bum-sova under ett par flygsäten, men ingen vinkel ville sig bättre än att smärtan väckte honom bryskt.) Av all denna ackumulerade trötthet och viss sjukdom syntes dock lite, för vilka var precis hemkomna från en solsemester i Grekland, vilka var härligt solbrända och vackrast någonsin..?!

Men var var vi..? Jo, så samlas vi då alla, och firar vår lilla Hilma. Hon var glad att träffa alla igen, och väldigt glad åt jordgubbarna. Men en del glädje visades också flera fina presenter. Märkvärdigast kan man nog kalla en alldeles ny fin trehjuling. Och till den fick hon dessutom den ljudligaste tutan vi hört utanför en fotbollsstadion (möjligen i själva verket ett överfallslarm/-vapen). Därtill ett par roliga bilderböcker och en klänning.

Men trots allt det fina med Hilma kan vi inte helt ge henne dagen. För Tantan, och möjligen Morfar, stal flest hjärtan när den förre lade sig till ro på den senares bröst -- en timme kanske? Betydligt längre, gladare, och mer fridfullt än vad jag precis rapporterat vara möjligt.

Om några dagar tänkte vi fira Hilma igen, med några av hennes nära vänner. Oklart i i det sista om hon får någon särskild present av Mamma och Pappa, men vi har talat om nåt slags inplastade bilder i ett häfte (low-tech) som alternativ till att dagligen bläddra bilder i mobiler och kamera (high-tech). Blir det inga såna bilder får hon nöja sig med en långresa med början om en vecka. Och, om man nu får räkna det, att hon får vara med på Bröllop i helgen och bo med Farmor på fint Vandrarhem i Stockholm.