>>> Att Resa med Barn (Dag 3 på Kreta)

Dag 3 på Kreta

Flyget gick strålande bra, sen lite problem när Hilma somnade på bussen till hotellet men vaknade i panik. Det var faktiskt så trångt och mörkt att det kunde hända vem som helst – och Hilma låg fastklämd mellan ett par ryggsäckar med huvudet på Pappas axel. Väl framme kunde alla andas ut, och det gjorde vi.

Vi har nått Dag 3 och några nya rutiner har smugit sig in i våra liv. Men vi får se..

Johan gör till exempel 100 armhävningar varje morgon (medan tjejerna morgnar sig) samt tar en promenad längs stranden och tillbaka tillsammans med Tantan. Promenaden tar ungefär 45 minuter, om ingenting kommer emellan. Tanken är att Pappa och Tantan ska dela minst 90 minuter av motion varje dag, fördelat över 45 minuter i morgonsolen, 45 minuter i kvällssolen, så länge vi bor på stranden.

Karin gör också dagliga utflykter med Tantan, för att utforska den närmaste omgivningen samt vad mer resan skulle kunna erbjuda. Det är ingen tvekan om att Karin kommer i form, vare sig hon vill eller inte – så länge hon BÄR på huvudansvaret för Tantan, som bokstavligen suger musten ur henne. Ytterligare reflektioner att vänta kring hur detta ansvar tar sig uttryck, och vad det innebär för Familjen som helhet, nu när vi reser.

Hilma tycker bäst om att röra sig mellan lägenheten och havet, förbi en vuxenpool och en barnpool, och en massa både vuxna och barn, och en del små söta men skabbiga vilda katter. Förutom katterna är miljön lite som ett kolonialt cocktail-party för semi-nudister / skandinaver. På ett bra sätt ;-) Men Hilma attraheras inte främst av de socio-ekonomiska analyser miljön närmast påbjuder, utan av andra iakttagelser man svårligen gör hemma i Uppsala under september månad. Småpojkar i färgglada badbyxor som skriker, och sparkar fotboll, och kastar sig orädda ut i vuxenpoolen (en av dem är påtagligt rädd för katterna och tror att Hilma kan läsa vuxenböcker; så kanske bör vi inte beskriva just honom som i första hand ”orädd”). Gamla och tjocka människor klädda i rynkor, från topp till tå, i grunden vita men numera solstungna i rosa och chokladbrunt. Alla ler, alla vuxna är lugna (somliga nära diagnosen koma) och precis alla har Tid.

Till frukost äter vi som har tänder Müsli med Mjölk, och lite Fruktyoghurt. Kaffe. Vatten.

Till lunch äter vi nånting i stil med Salami, Oliver, Feta, Bröd och eller Pasta med Yoghurt. Till detta ett litet glas Vitt Vin, Vatten, och Kaffe med nåt sött efter. Ganska lyxigt, samtidigt som det är billigt och mestadels lokalt. Idag tillkom avokado och nektariner till menyn.

Middag innebär ett besök till någon lokal restaurang och eller pub, kanske ett café. Idag har Hilma lovats färskpressad Apelsinjuice, för hon fick smaka Mammas igår kväll. Och redan vid frukosten frågade hon om ”Appeljos”, vilket för ett tränat öra inte betyder Äppeljuice.. så vi ska dit efter Pappa och Tantans sena prome. Pappa råkade lova.

Under gårdagens morgonprome (Dag 2) diskuterades värdet av dels motion och allmänt god hälsa, dels också värdet av att göra någonting tillsammans -- far och son -- som inte är ett direkt måste. På kvällspromenaden (Dag 2) fördes samtalet in på hur vackert det kan vara ute i naturen, och hur trevligt det är när människor värdesätter naturens villkor, och samtidigt håller rent efter sig. Vi kom att prata om kretslopp och ekologi, och om hur lite vi vet om havet, varifrån allt liv ändå tycks stamma. Apropå havssköldpaddorna som lagt en del ägg här i strandsanden. Och apropå hur en kvinna krattade torkade alger i en sopsäck, fast sen när säcken var fylld öste hon bara ut resten av sina högar i havet. Sisyfos var också grek. Vi filosoferade vidare i begreppsvärlden, och funderade över vår miljö. Kortsiktighet, långsiktighet, kretslopp och ekologiska fotavtryck.

Morgonens samtal (idag, Dag 3) har handlat om det lilla och det stora livet, löst baserat på Dalai Llamas resonemang om Empatins Kraft (The Power of Compassion). Det lilla livet handlar om att med sina sinnen förnimma till exempel plötslig stark värme i en fingertopp, och att agera i direkt egenintresse på detta. Det stora livet handlar om hur vi inte bara kan lära känna vår egen kropp och kommunicera dess behov med den närmaste omgivningen, utan vilka enorma möjligheter vi har att lära känna betydligt större delar av världen utanför oss själva. Fördelarna med denna betydligt större och ambitiösare hållning till livet ställdes mot de litenhetskänslor som ibland kan drabba oss illa, och med dessa förbundna otillräcklighetskänslor. Trots en del utflykter i de behagfullheter ett inskränkt och självupptaget liv kan erbjuda stod det tidigt klart att vår familj valt den upplysta vägen, där samspelet mellan människor, miljöer och naturens krafter tillerkänns en avgörande betydelse för våra liv. Tantan var inne på att det till exempel blev ganska varmt efter ett tag att sitta på Pappas mage, men att å andra sidan blåste en frisk bris in från havet. Vi kom överens om att återknyta till samtalet senare under dagen, på vår kvällspromenad.

Ett par grannar kring poolen här på lägenhetshotellet har tipsat oss om matställen och dessutom flera marknadsplatser inne i Chania (Hania /Xania) så inom ett par dagar åker vi väl in till stan och ser oss om efter nåt gott att släpa hem till grottan. Vår grotta ligger förresten i markplan och har två öppningar med uteplats beredd för måltider och rent slappande. Vi har hittills ätit frukost på havssidan, och sedan fikat lite och torkat blöta kläder på framsidan, åt poolen till.

För övrigt misstänker vi ett tyst men flitigt smygsupande runtom oss – baserat på kroppsspråk, ett lätt sluddrande, röda näsor, och den omisskännliga semesterskandinavens övriga matchning. Antingen sker inmundigandet på rummen eller också i någon lokal bar vi missat, för den allmänna aktiviteten på området är inte igång förrän framåt lunch, då solen står som högst, och även då dåsar och flåsar många som att dygnet gick för fort. Och kvällstid drabbas hotellet av mörkrets och stillhetens totala övertagande. Samtidigt lyser ölburkar och vinflaskor i det allmänna med sin relativa frånvaro. Det är svårt att tro att de vuxna här är på hälsoresa, ytterst få ser ens ut att ha reflekterat över sin hälsa, så det återstår att bestämma var och när de dricker den alkohol naturligt förvärvade clownnäsor och svällande bukar kräva.

Johans – och därmed Familjens – änsålänge begränsade alkoholkonsumtion har främst skett som angivet, just i anslutning till hotellägenheten. Begränsad till små glas i anslutning till mat eller Kaffe. Hmm.. Andra kanske gör lite som vi..? Men vi kan väl ändå inte vara som alla andra ;-) Återstår att klargöra, och kanske medge. Är vi verkligen som de andra? Och i så fall blir den brännande frågan: Hur är då skandinaver? Ibland krävs det att man reser bort för att hitta hem. Eller som man sagt om schamaner i alla tider: Det krävs ett utifrån-perspektiv för att tydligt se vad som sker i samhället. Något journalister och politiker grumlat till bortom den urgamla visdomens klarhet.

Under de närmaste veckorna skall klarhet bringas i mycket av det intellektuella gods vi släpar runt på, och kanske börjar vi snart tydligare se den väg vi själva helst går. Med våra texter snitslar vi banan för de som vill förhålla sig till just vår väg.

Nu deklarerade Hilma stolt att hon häller ut alla Mammas pengar, ackompanjerad av det bekanta ljudet av många mynt som faller ut över klinkergolv. Tantan är lite ledsen, han vill såklart ut på samtalande prome med Pappa..

Vi kan nog trivas här. Vi har knappt tre veckor kvar på hotellet och orten, och då har vi tänkt oss åtminstone någon enstaka utflykt för att besiktiga andra delar av ön. Det ska dock tydligt sägas, att vi inte i första hand är här för att utforska den grekiska kulturen, eller ens skandinaviska semestervanor, utan främst är vi här i en enda stor andhämtning – efter en ovanligt krävande sommar hemma, och inför en spännande resa Jorden Runt, med början om en månad.

Kvällens samtal med Tantan kom att fastna i det närmaste kroppsliga, alltså ingen fortsatt utveckling av Dalai Llamas diskurs som planerat, utan fokus på den egna kroppens direkta behov. Mer specifikt avhandlade vi både småsår och virus, och det var verkligen klurigt för Pappa att inte trilla dit i alltför generella resonemang som gärna lånar sig åt rasistiska metaforer. Vi pratade nämligen om hur den fysiska organismen raskt slår ifrån sig allt främmande, och hur vi ska vara tacksamma för denna grova generalisering. Syftet var naturligtvis att föra in samtalet på om feber och snuva som symtom samtidigt kan beskrivas som själva sjukdomens essens.

( Utlagt via ett café intill där vi bor, hotellet tar €5/h för att sitta med dator i receptionen! )