Once a rebel

Johan har precis surfat lite på ETC, en vänsterorienterad = progressiv tidning. Och lyssnat lite på Robin Seyfis sköna Reggae. Kopplingar däremellan står andra fritt att göra.

Jag läser att vi fortfarande har tvångssteriliseringar i Sverige, fast bara av transsexuella. Puuh! Inget jag ska behöva drabbas av... Eller?

Den tröga bromsande inställningen tycks som vanligt vara att homoSEXUELLA, transSEXUELLA, de där, De är farligt sexuella. Farliga i någon mening. Därför kan majoriteten köra över minoriteten, lite som att det är straffbart att köra mot enkelriktat... Frågan infinner sig: Om transpersoner INTE skulle steriliseras, vilka risker medför då det? Och för vem? Nåt om barn som växer upp med avvikande föräldrar, kanske..? Riktigt konservativa människor bryr sig väldigt mycket om andras barn men vill typiskt att man ska skita i hur de uppfostrar sina egna. Och inget sägs rakt ut om de vuxna människor som kommer i kläm.

Detta och lite till om ETC. Men som Johan Ehrenberg betonar: Tiderna förbättras, samhället går faktiskt framåt i många hänseenden. Vi kan med andra vänsterradikaler cyniskt fråga oss NÄR dessa framsteg tillåts.

Lite mer på ett angränsande tema. Maria-Pia Boëthius gör upp med det slarvigt använda och nedsättande vis på vilket ordet "konspirationsteorier" används och har använts. Hon nämner de sexuella övergrepp katolska präster begått, som exempel på när allianser skyddat förrövare, men också som exempel på vad som sker när allianser skär sig. Kapitalet behövde Katolska Kyrkan i kampen mot Kommunismen, men knappt var det hotet avvärjt förrän, vips, så började den religiösa kåren ifrågasätta alltför avgörande delar av Kapitalismen, och då var den alliansen historia. Fritt fram för medierna att skriva kritiskt om Katolska traditioner alltså. Och göra en insats. Bättre sent än aldrig kan man tycka. Men detta dravel om konspirationsteorier har vi ju lite varstans. Konspirationsteorier och "flum" är uttryck vi lärt oss ta till mot radikalism och fritänkande, biter på det mesta som avviker från den mediala ordningen. Försök påstå idag att kriget i Irak handlade om demokratisering, att skydda världen från Saddam, eller för den delen mot Kärnvapen -- och ingen tar dig på allvar. Försök hävda att kriget i Afganistan handlar om att frigöra kvinnor... Idag är det inte bara Gudrun Schyman som hånskrattar åt sådana påståenden, ofta från farbröder utan koll på kvinnors situation i sina egna länder, farbröder som inte har vett att ta Schyman på allvar, till exempel. Men inför dessa invasioner, alltså DÅ, då hette det flum och konspiration så snart dessa krigsinsatser ifrågasattes. Tro mig! Det var alltså lättare att bli tagen på allvar om man sa någonting som stämde överens med propagandan. Och med det drar jag så slutsatsen att dessa skällsord (flum och konspirationsteorier) kan räknas till propagandamaskinens vapen. Auktoritet i denna logik har ingenting med sanning eller bättre vetande att göra, utan endast med makt. Vi hör ibland barn säga någonting de inte rimligtvis kan ha kommit fram till själva, någonting de hört Pappa eller Mamma säga, och då brukar vi säga att det är lillgammalt, kanske lite gulligt rentav. Men så hanteras alltså inte vuxnas identiska beteende. När en vuxen påstår saker utan grund, som man med blott en stunds eftertanke kan avfärda, som vi lätt kan konstatera att det bara bygger på direktiv uppifrån, propaganda -- då behandlas de med det slags respekt som kringgärdar högre militärer med tungt beväpnad eskort. En god portion rädsla med andra ord. Det skrämmer folk att ta ansvar för sina egna tankar. Helt obegripligt! Mig skrämmer det skiten ur att ta ansvar för andras tankar, gå andras ärenden utan att känna fakta eller syften.

Så med lite såna tankar och stämningar surfar jag istället in på Robin Seyfis musik. Skön Reggae och långt ifrån maktens ärenden. Väldigt frigörande, som bra Reggae ofta är. Härligt!

Lyssna:
desertrose.se